Hur menar hon? Tänker du säkert nu.
Jo, exempelvis det här med stickningen av vantarna. Att det blev "fel tummar" är frukten (äpple?) av slarvigt tänk. Jag brydde mig inte om (orkade inte) att läsa igenom hela beskrivningen (och den var inte särskilt lång...) för att se alla steg.Tänkte "Äsch, det ordnar sig, jag tar ett steg i taget." För ordnar sig det gör det alltid på ett eller annat sätt, det är något jag bär med mig. Hur jäkligt det än kan vara så ordnar det sig alltid, känns bra att ha i bagaget :)
Jag har energi och driv, normalt (eller är det kanske periodvis?) men nu känner jag mig ganska så slarvig, eller så bryr jag mig inte? Det ooordnar sig ju ändå!
Har hänt att jag börjat berätta något för någon och känner efterhand att jag gärna vill sluta mitt i meningen, för det jag säger ändå inte känns särskilt viktigt... Har det hänt dig? Vad gör du då? Slutar mitt i eller svamlar/mumlar bort resten av meningen?
Ibland
Humor ja, en effekt av att någon ex. föreläser eller berättar något för mig kan vara att jag spelar upp en film i huvudet utifrån det som sagts. Därmed inte sagt att det blir ett innehåll som är exakt utifrån det som talaren menade. Jag gillar det dubbla i språk och ord (passar nog bra att jag bor i Göteborg) och det kan ju orsaka tankevindlingar som skiljer sig från det som är sagt och roliga skeenden spelas upp i mitt huvud. Ibland försöker jag dela detta med omgivningen, inte alltid det funkar så bra att förmedla det skojiga... De kan ju inte se min film, ju.
Händer detta dig?
Men vänta nu, den här bloggen skulle ju handla om stickning, foto...
Nu börjar det bli svamligt!
Pssst! Har t.o.m. slarvat med mössan...
Pssst! Har t.o.m. slarvat med mössan...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar