Ibland lönar det sig att vänta.
Igår kämpade stormen Berit (eller vänta den här var visst en eftersläntare som inte hade något namn) tappert med att pressa in glasrutorna och vråla i träden utanför.
Här uppe på toppen är det redan ett blåshål så det känns direkt när det är oväder. Får väl säga att det är ganska olustigt. Inga takpannor flög denna gång i alla fall. Innerligt glad att jag inte bor längst upp i huset, hu, där svajar det. Vi blev av med elen en stund på kvällen. Det blev plötsligt KOLsvart när jag satt och slappade i soffan. Tur att mobilen lyser fint, med den i handen tände jag närmsta värmeljus och knallade sedan ut i köket för att leta upp fler.
Utanför entrén såg jag förbryllade grannar som dröjde och såg ut att fundera på om de skulle lasta in sig i sina bilar och åka vidare, kanske för att övernatta hos bekanta eller familj. Fördelen med att bo i stan är att de jobbar på duktigt med att fixa elen. Tror den var tillbaka efter ca en halvtimme. Men det är klart att det snurrar lite tankar i huvudet i kolmörkret.
1. Mat, det mesta var i frysen, lite svårt att tina över värmeljus.
2. Kissnödig, är det inte så att det inte går att spola när det inte finns ström?
3. Frysa, plockade genast på mig en ylletröja till så jag skulle hålla värmen, ifall.
4. Väckning, hur ska jag vakna i tid imorgon? Det hade nog mobilen löst, kom jag att tänka på nu. Tur att den var nyladdad, så att jag kunde facebooka lite ;) Nån störning var det för nätet var segt som tusan.
Nåja, tur att jag inte tvättade fönstren innan, för titta hur det såg ut på rutorna efter ( ja ja, jag erkänner de var ganska skitiga innan ...) Sand och salt utsmetat över rutorna.
Plötsligt så händer det!
Idag var rätt dag.
Tycker ni det blev någon skillnad?