Det går ju sådär just nu.
Orken räcker inte riktigt.
Måhända vara en dålig ursäkt
men
tankarna snuddar vid den där den ligger bredvid soffan
längre kommer jag inte.
Egentligen har jag bara ärmarna och ca 10 cm kvar på kroppen.
Så ska det virkas på samma kant runt ärm- och kroppslut, som jag gjort runt halshålet.
Så
egentligen är det ju inte mycket kvar!
Jag tittar då och då på den randiga högen som ligger i soffan.
Mer än så blir det inte.
Just nu.
Hare så mysigt ikväll!
2 kommentarer:
Ja, ibland är det så, och måste få vara så. Var sak har sin tid. Plötsligt kommer du få ett il och sticka av bara sjutton.=0) Ibland är det som att stickningarna måste vila till sig lite. Kram!
Ja så är det med stickning, lusten måste finnas där. För mig brukar inspiration komma med svalare luft på hösten.
Skicka en kommentar