Hoppas ni fick en fin nyårskväll och känner spänning och längtan efter att få se vad det nya året har att bjuda på! Jag hade en fin kväll och tittade på fyrverkeriet trots regn. Japp, jag är nyfiken på vad detta år har att erbjuda, spännande :)
Matlagning är inget direkt intresse eller något jag längtar efter att pyssla med, det ska bara göras. Äta bör man annars dör man. Helst slänger jag alla ingredienser i en gryta eller ugnsform så får det laga till sig självt den vägen. Idag gör jag dock lasagne. Nä, jag vet, det lagas inte av sig självt, men men ibland så får man ge sig själv det där lilla extra ;) Börjar tröttna på alla recept jag använder om och om igen...
Ibland undrar jag varför jag är med i facebook.
För ett antal år sedan när fb var som hetast var jag stor motståndare till det. "Vad skulle jag där att göra?" Dels så var väl de flesta som huserade där ca 15 - 20 år yngre och mina vänner och bekanta hade ännu inte hittat dit. Men en yngre väninna ville visa hur kul det var så jag tittade men var fortfarande tveksam. En tid senare så satt jag hemma en kväll och hade tråkigt, tänkte att jag väl kunde testa lite grand då. Men aldrig att jag skulle lägga in några bilder! Absolut inte! När vänförfrågningarna började trilla in och jag upptäckte att en väninna och hennes kille som tillfälligt bodde utomlands fanns på fb började jag förstå vad man kunde ha fb till.
Så där, då var jag tillbaka från att ha fördelat ostsås, färssås och plattor.
Var var jag nu?
Jo! Facebook ja, Jo att få möjlighet att följa sina vänners och bekantas vardag och upplevelser via fb är ju kanonkul. Det är ju inte alltid man kan eller hinner ses. Det är enkelt att slänga iväg en rad eller två. Mail skriver man ju inte så ofta och ett foto ger ju en annan bild av en upplevelse, så det där att lägga in foton kanske inte var så dumt i alla fall... Men vem skulle vara intresserad av huruvida jag skulle ställa mig för att diska eller njuta av solen på balkongen? Varför skulle jag tala om sådant?
Fb har numera blivit en plats där jag vill dela något jag är glad över, få utlopp för något, eller ställa en fråga ibland för att se vad andra tycker och tänker om ämnet. Så klart blir det lite nonsens ibland också :) Jag vill även dela andras glädje, kanske peppa någon som för tillfället har det lite jobbigt eller bara se vad de har för sig just idag. Ett litet ord eller gillande kan ju bara göra någon glad. Jag blir i alla fall glad av det. Måste vi vara så missunsamma? Sen kanske man inte ska dränka sina vänner med kommentarer, det gillar nog inte alla, någon substans får det väl vara i det hela i alla fall... :) Det är en balansgång det där.
Sedan har vi alla roliga grupper man kan ansluta sig till och vissa bjuder på evenemang både på fb och i verkliga livet.
Det jag däremot inte förstår riktigt är varför man lägger till någon och sedan döljer sitt förehavade och varken säger bu eller bä till sin vän. Jag har nu börjat sortera och rensa. De jag inte haft kontakt med alls eller på länge har jag nu börjat ta bort. Jag har t.o.m börjat dölja mina inlägg för dem som gör detsamma och inte heller gör någon ansats till att delta, det känns tråkigt. För, för mig är en relation en form av samarbete, och facebook är väl en form av relation? Man kan ge mer eller mindre och få mer eller mindre, men ger man bara eller tar bara blir det ju obalans. Vad är vitsen att ha en vän som överhuvud taget inte har något samspel med dig? Det gäller ju även i det riktiga livet utanför fb. Nä, det blir så mycket roligare om man har utbyte av varandra. Ibland kommer vänförfrågningar från personer som jag aldrig träffat, dem lägger jag inte till, sen florerar ju såklart konstiga vänförfrågningar men de betraktar jag mer som ett skämt eller om de rentav kan vara spam kanske.
Sen finns det nog de som bara vill ha många vänner på sin lista för att de tycker det är viktigt, jag är inte naiv. Andra använder säkert fb för sina företag och en del är nog bara nyfikna och vill titta vad andra har för sig.
Hur använder DU fb? Du kanske ser det på ett helt annat sätt?
Det där med relationer är som sagt inte lätt. Uppenbarligen inger jag förtroende, dels har man sagt det till mig, för jag kan få höra både det ena och det andra från människor som jag kanske bara möter en kort tid men även vänner och bekanta lättar ibland sitt hjärta. Jag ställer gärna upp och lyssnar, jag behöver ju själv att någon lyssnar på mig ibland så jag vet hur skönt det kan vara. Ibland behöver de hjälp med andra saker, jag hjälper gärna till. Ibland kan jag bli lite förvånad över vad människor blottar och det är ju förstås så att livet går upp och ner för alla.
Men, ibland, kanske man inte orkar eller hinner just den dagen. Det känns inte heller alla gånger rättvist att "hjälpa", låter säkert konstigt men finns många anledningar till varför. Jag vill inte förklara närmare och inte heller hänga ut någon. Vid dessa tillfällen är det inte alltid så lätt att säga ifrån till den som har behovet, det tas inte alltid emot med blida ögon. Men ingen kan eller hinner alltid vara alla till lags.
Jag har en väninna som stöttat mig med sina öron i många år, jag är henne evigt tacksam! Jag känner ibland att jag vill ge tillbaka mer till henne, vi har pratat om det och hon säger att hon inte har samma behov. Jag får väl se det som att jag ger tillbaka till någon annan istället.
Det där med att checka in på facebook, tyckte jag var urfånigt till en början. Det var innan jag hade mobil med internetmöjlighet (öö vad heter den typen av telefon? Kommer inte på det nu, ha ha, äsch då). När min mobil gick sönder skulle jag minsann inte ha en sån där speciell telefon, pfft!
Fast, det kanske skulle vara liiiite kul, ändå.
Det var det ju! Ha ha och jag var ju tvungen att medge att det var himla kul att checka in också. Tur att man kan ändra sig ;)
Utöver facebook är bloggen en liten ventil där jag ibland vädrar mina tankar, det har ni ju så klart märkt, ni som hängt med ett tag. Att läsa andras bloggar är också roligt ur många aspekter. Inte dumt med de här ventilerna, eller hur?
Det skulle vara kul att få veta hur just DU använder facebook :) Nyfiken!
För ett antal år sedan när fb var som hetast var jag stor motståndare till det. "Vad skulle jag där att göra?" Dels så var väl de flesta som huserade där ca 15 - 20 år yngre och mina vänner och bekanta hade ännu inte hittat dit. Men en yngre väninna ville visa hur kul det var så jag tittade men var fortfarande tveksam. En tid senare så satt jag hemma en kväll och hade tråkigt, tänkte att jag väl kunde testa lite grand då. Men aldrig att jag skulle lägga in några bilder! Absolut inte! När vänförfrågningarna började trilla in och jag upptäckte att en väninna och hennes kille som tillfälligt bodde utomlands fanns på fb började jag förstå vad man kunde ha fb till.
Så där, då var jag tillbaka från att ha fördelat ostsås, färssås och plattor.
Var var jag nu?
Jo! Facebook ja, Jo att få möjlighet att följa sina vänners och bekantas vardag och upplevelser via fb är ju kanonkul. Det är ju inte alltid man kan eller hinner ses. Det är enkelt att slänga iväg en rad eller två. Mail skriver man ju inte så ofta och ett foto ger ju en annan bild av en upplevelse, så det där att lägga in foton kanske inte var så dumt i alla fall... Men vem skulle vara intresserad av huruvida jag skulle ställa mig för att diska eller njuta av solen på balkongen? Varför skulle jag tala om sådant?
Fb har numera blivit en plats där jag vill dela något jag är glad över, få utlopp för något, eller ställa en fråga ibland för att se vad andra tycker och tänker om ämnet. Så klart blir det lite nonsens ibland också :) Jag vill även dela andras glädje, kanske peppa någon som för tillfället har det lite jobbigt eller bara se vad de har för sig just idag. Ett litet ord eller gillande kan ju bara göra någon glad. Jag blir i alla fall glad av det. Måste vi vara så missunsamma? Sen kanske man inte ska dränka sina vänner med kommentarer, det gillar nog inte alla, någon substans får det väl vara i det hela i alla fall... :) Det är en balansgång det där.
Sedan har vi alla roliga grupper man kan ansluta sig till och vissa bjuder på evenemang både på fb och i verkliga livet.
Det jag däremot inte förstår riktigt är varför man lägger till någon och sedan döljer sitt förehavade och varken säger bu eller bä till sin vän. Jag har nu börjat sortera och rensa. De jag inte haft kontakt med alls eller på länge har jag nu börjat ta bort. Jag har t.o.m börjat dölja mina inlägg för dem som gör detsamma och inte heller gör någon ansats till att delta, det känns tråkigt. För, för mig är en relation en form av samarbete, och facebook är väl en form av relation? Man kan ge mer eller mindre och få mer eller mindre, men ger man bara eller tar bara blir det ju obalans. Vad är vitsen att ha en vän som överhuvud taget inte har något samspel med dig? Det gäller ju även i det riktiga livet utanför fb. Nä, det blir så mycket roligare om man har utbyte av varandra. Ibland kommer vänförfrågningar från personer som jag aldrig träffat, dem lägger jag inte till, sen florerar ju såklart konstiga vänförfrågningar men de betraktar jag mer som ett skämt eller om de rentav kan vara spam kanske.
Sen finns det nog de som bara vill ha många vänner på sin lista för att de tycker det är viktigt, jag är inte naiv. Andra använder säkert fb för sina företag och en del är nog bara nyfikna och vill titta vad andra har för sig.
Hur använder DU fb? Du kanske ser det på ett helt annat sätt?
Det där med relationer är som sagt inte lätt. Uppenbarligen inger jag förtroende, dels har man sagt det till mig, för jag kan få höra både det ena och det andra från människor som jag kanske bara möter en kort tid men även vänner och bekanta lättar ibland sitt hjärta. Jag ställer gärna upp och lyssnar, jag behöver ju själv att någon lyssnar på mig ibland så jag vet hur skönt det kan vara. Ibland behöver de hjälp med andra saker, jag hjälper gärna till. Ibland kan jag bli lite förvånad över vad människor blottar och det är ju förstås så att livet går upp och ner för alla.
Men, ibland, kanske man inte orkar eller hinner just den dagen. Det känns inte heller alla gånger rättvist att "hjälpa", låter säkert konstigt men finns många anledningar till varför. Jag vill inte förklara närmare och inte heller hänga ut någon. Vid dessa tillfällen är det inte alltid så lätt att säga ifrån till den som har behovet, det tas inte alltid emot med blida ögon. Men ingen kan eller hinner alltid vara alla till lags.
Jag har en väninna som stöttat mig med sina öron i många år, jag är henne evigt tacksam! Jag känner ibland att jag vill ge tillbaka mer till henne, vi har pratat om det och hon säger att hon inte har samma behov. Jag får väl se det som att jag ger tillbaka till någon annan istället.
Det där med att checka in på facebook, tyckte jag var urfånigt till en början. Det var innan jag hade mobil med internetmöjlighet (öö vad heter den typen av telefon? Kommer inte på det nu, ha ha, äsch då). När min mobil gick sönder skulle jag minsann inte ha en sån där speciell telefon, pfft!
Fast, det kanske skulle vara liiiite kul, ändå.
Det var det ju! Ha ha och jag var ju tvungen att medge att det var himla kul att checka in också. Tur att man kan ändra sig ;)
Utöver facebook är bloggen en liten ventil där jag ibland vädrar mina tankar, det har ni ju så klart märkt, ni som hängt med ett tag. Att läsa andras bloggar är också roligt ur många aspekter. Inte dumt med de här ventilerna, eller hur?
Det skulle vara kul att få veta hur just DU använder facebook :) Nyfiken!
Nu är det dags att hugga in på lasagnen!
Go kväll :)
6 kommentarer:
Jag tycker som du att det är ett superkul sätt att ha lite kontakt med människor man inte alls skulle ha kontakt med annars. Gamla skolkompisar, jobbarkompisar, släktingar, stickvänner osv. Att det dessutom leder till att man faktiskt träffas i verkliga livet är ju en bonus.
Önskar dig verkligen ett underbart 2013.
Mmmm, hemgjord lasagne! :-)
Jag gick med i fb bara för att vara med i spinnar-gruppen. Är enbart vän med människor i den stick- och spinn-sfären och har hittills med något enda undantag tacka ja till att vara vän med någon som jag inte känner därifrån.
Skriver nog väldigt lite personligt, det blir i så fall mer på bloggen. De två enda invändningarna jag kan tänkas ha mot fb är samma som man kan ha mot hela internet och livet i allmänhet; man vet inte riktigt vem som sparar på info om oss och en del människor blir lite konstiga när de sitter vid sitt tangentbord och skriver saker de aldrig skulle säga...
Men någon smartphone, det kommer jag aaaaldrig att skaffa mig! :-D
Tack för ett mycket bra inlägg.
Det har alltid tagit lite tid för mig att ta till mig den nya teknologin men nu använder jag mig av både Iphon och annat.
Jag har varit med om en ganska svår hjärnblödning och därför varit sjukskriven en längre tid, döm om min förvåning när försäkringskassan hörde av sig och meddelade att de visste om att jag fanns på Fb och även bloggade, hur sjuk var jag egentligen?
Nu blev det inga problem för just mig men bara tanken att de går in och kollar vad man håller på med är ganska obehagligt.
En väninna till mig skrev på Fb att hon och hennes familj skulle åka på sem, under veckan de var där länsades deras hus på allt värde.
Vad jag har lärt mig efter detta är att vara mycket mer försiktig med vad jag skriver om, inte alla människor är snälla, det finns alltid någon som lever för att kunna förstöra för andra.
Annika
Det var ett tänkvärt inlägg, en del stämmer för egen del men hur jag använder olika sociala medier är nog mest beroende på humör o tid. Jag väljer bort det och att även läsa bloggar när det är fullt upp med annat. Tänker att jag måste ju prioritera och det blir ju olika beroende på vad som sker i ens liv lite nu och då.
Hoppas vi kan få till en tid att ses snart, det var så länge sedan och jag vet att jag för egen del inte orkat under hösten ta tag i saker men hoppas att våren ska ha mer krafter i denna kropp jag har.
Kram SUsanne
Inget ont om facebook, bara jag slipper vara med!
Vilken bra betraktelse du gjorde där om facebook! JAg gjorde en stor rensning igår efter en upplevelse som fick mig att fundera lite djupare över just detta med det sociala nätverket, som ju fb "ska" vara.
Så nu har jag rensat bort alla som inte är just vänner. Privata vänner. Alla "bekanta" är borta. Allt är dolt för andra än vänner. Och vet du, det känns så himla skönt. Som att hämta tillbaka sin... värdighet, nästan.
Fin blogg du har förresten:-)
Mags
Skicka en kommentar