måndag 28 februari 2011

Änglafärd 2

Min stolta Milton for till Frasse idag.
Hans elaka tumörer hade växt så mycket och så fort att nu fick det  vara nog. Jag ville att han skulle slippa bli för dålig. Han hann vara herre på täppan ett tag i alla fall. Gosig, vågade till slut ta plats i mattes knä (Frasse var ägare av den platsen förut) och snackade mer. Han blev 13 år.

Nu får de vara tillsammans igen.
 

Så trist det blir utan katt, inga höjda svansar och ivriga jamningar när jag kommer hem. Inget kurr, inget gos, inget buff tidig morgon på sovande matte.
Får se om det kanske flyttar in en misse/missar i höst...

My Milton flew to Frasse today.
His nasty tumors had grown so much and so fast, now it was enough. I didn´t want him to become too ill.
He got to be my little King for a while. Cuddly, he dared to take the spot in my lap (Frasse was the owner of my lap before) and he talked more. He got 13 years.
Now, they may be together again.

How sad it will be without cat, no raised tails and eager meows when I get home. No purring, no cuddling, no buff on me early morning while I´m sleeping.
I will see if one or two cats might move in in the fall ...

12 kommentarer:

Efwa - Medea sa...

Sorgligt men ändå har han det ju bäst nu. Tillsammans med sin kompis. Förstår att det känns väldigt tomt.
Det ska bli spännande att se om det blir någon ny katt i höst. <3
Kramar!

Eva i Halmstad sa...

Så trist
Hoppas på fler tassar snart.
Må så gott de går.
Eva

Rosenvante sa...

Ett jobbigt beslut antar jag även om man vet att det är rätt. Men det är så sorligt när man mister en kär vän.
Hoppas det är ok med dig mitt i allt detta.
Kram

Anita Tørmoen sa...

Så trist. Kan tenke meg det er rolig der uten kattene.

Anna sa...

Fy vad trist, kan inte tänka mig ett liv utan våra katter.

Tina sa...

Så sorgligt att mista en vän. Kram.

lotta söder om landsvägen sa...

Du gjorde helt rätt men jag förstår att det känns tomt
Kram

Therese sa...

Det var modigt och osjälviskt att ta det beslutet. Skönt att veta att han slapp lida och att han nu har det bra tillsammans med Frasse (och får fajtas för sin mat igen). Stora kramar

Beda sa...

KRAM

Sjömans-Elin sa...

Attans vad trist! Å andra sidan, alla ska vi dö någon gång. Och är man katt och 13 bast är det kanske inte så konstigt att man kastar in handduken? Du får gärna komma och klappa mina katter någon dag. Jag har också en Frasse som är king of the knä. Väldigt snäll och kelig.

Stickeri Stickera sa...

Styrkekramar till dig! Alltid lika jobbigt att få ta bort ett husdjur.

Bland nystan o papper sa...

Tack allihopa!
Kramar tillbaka